I morgon ska jag få träffa min host family för första gången i hela mitt liv. Kan verkligen inte beskriva känslan. Det är så unik och annorlunda på samma gång. Det är så många känslor just nu så jag känner mig lite tom faktiskt. 

 

Jag är mest nervös över hur dom kommer reagera när dom ser mig, hur deras första intryck kommer vara. Jag pratade med min rumkompis som jag umgås mest med här, hennes första intryck på mig var att jag var "svår att lära känna" hon trodde jag skulle vara ganska uppkäftig m.m. But i proved her wrong! Nu är vi hur bra kompisar som helst och vi skrattar åt den konversationen. 

 

Och det är just så jag inte vill att min familj ska se mig. Så kommer le övdrivet mycket och ställa fråga på fråga. 

 

Jag tror inte riktigt att ni som läser förstår. Kanske om det är någon mer där ute som ska åka utbytesår, men känlsan går inte att förklara. Är fortfarande otroligt tacksam över denna upplevelse. 

 

Men, om 24 timmar kommer jag ligga i min säng i Plattsburgh med en familj som jag ska bo med i 10 månader.