Nu när jag har levt i detta land i en månad så jag har redan gått igenom en otrolig kulturchock. Folk kanske tror att det är maten, eller hur man lever med familjen men det tyckte inte jag var så himla annorlunda. Maten är väll lite mer friterad här än i Sverige och husreglerna är lite annorlunda men inget jag lägger störe märkte till. 

 

En ska som var den största chocken var folket. Helt seriöst. Man vet att amerikaner är översociala och allt men visste inte rikigt vad dom menade. Jag har upplevt lite saker här och där som får mig att faktiskt inse. Typ som detta, jag har varit med nu att 4 gånger har 4 olika perosner kommit fram till mig och sagt "I just wanted to say that you are so pretty" Om det var i Sverige skulle vi kolla snett men här är det så normalt. Sedan om jag lärt känna någon ny och hon ska presentera mig för hennes nya kompisar börjar hon med att säga "omg this is Anna, I love her" I sverige säger vi knappt att vi älskar någon, och inte när vi presenterar folk för andra. Dom ger myyyycket mer komplimanger här. Hör varje dag att någon älskar min accent. Och det gör mig mycket mer fram, jag kan sätta mig bredvid vem som helst seriöst och börja prata och dom skulle prata på med mig. Helt sjukt. Och det är en sådan härlig upplevelse. Och det kommer hjälpa mig mycket att bli mer social mot folk.

 

Sen en ska som jag också tänkte på mycket var hur killar beter sig. I Sverige om någon gillar någon håller man det för sig själv, men här nejnej, här säger man det. Man går fram till den och frågar den på dejt. Lixom visar att dom är intresserade. Som jag, blev utbjuden till homcomming när jag åt lunch, skulle aldrig hända i Sverige. Tycker det är otorligt modigt och roligt faktiskt. Skulle vara as kul oms det kunde vara så i Sverige också!

 

Det var en stor kulturchock för mig. Men inte en dålig, en himla bra!