Nu har jag varit här i 3 dagar, inte alls mycket. Men jag har haft lite tid att faktiskt tänka egenom detta, liksom hur jag känner nu. Hur jag tror allt kommer bli m.m

 

Om jag ska vara ärlig, så finns det lite "regrett" i allt. För, förut var det liksom en tid kvar. Jag behövde vänta, men nu är det liksom igång, och helt ärligt så skrämmer det mig. Nu är det inte bara på en semester som jag kommer hem efter en vecka. Detta är fakiskt 10 månader. Och efter dett camp ska jag inte hem utan till ett nytt "hem" i Plattsburgh. 

 

Det känns som att på 10 månader kommer hända mycket och att jag kommer som person växa så otroligt mycket. Jag kommer uppleva något som inte alla kan få uppleva och det är skrämmande känsla men också en otroligt bra kännsla. 

 

Dock saknar jag alla mina vänner där hemma. Min familj, min pojkvän. Att liksom lämna allt bakom sig är ett sort steg för att bara vara 16 år. Förstår knappt själv att jag faktiskt åker. Är lite i chocktillstånd fortfarande. Nu är jag i USA och det kommer vara mitt hemland i 10 månder. 

 

Behövde bara skriva av mig lite av allt detta. It will go up and it will go down.